Just återvänd från nyårskonserten i Domkyrkan med Haydns ”Skapelsen” griper jag pennan fylld av förundran och besvikelse. Inte på grund av Stefan Parkman och Uppsala Akademiska Kammarkör vilka som vanligt bjöd på en härlig musikupplevelse. Utan därför att orden i Stina Ekblads långa recitation genom bristande högtalare flöt samman i en lång, ekande ljudkuliss. Av hennes mjuka finlandssvenska – som vi älskar så – urskildes inget.
I pausen klagade vi hos de ansvariga och gavs det förbluffande svaret att man redan i förväg känt till att orden inte gick fram till de bakre bänkraderna… Men inget gjordes för att upplysa härom; till exempel genom att spärra av de aktuella sittplatserna. Ilskan hos oss och våra bänkgrannar var stor – för att uttrycka sig försiktigt. Och biljettpriset låg över allt på samma höga nivå: 380 kronor. Utan Ekblad vore 100 kronor mera rimligt.
Man ska ju vara varsam med orden. Men nog är beteckningen skandal på sin plats.