I UNT 4 februari kunde man läsa om rostproblem hos cyklar på grund av saltningen av vissa gång-/cykelvägar.
Rost är inte det enda problem som har uppstått. Asfalten har på flera ställen spruckit genom en kombination av nerkylningen från saltet och allmänt undermåligt konstruerade vägar. En del sprickor är snart stora nog att rymma ett cykelhjul.
Saltet binder dessutom fukten så att det tar tid för vägbanan att bli torr. Fungerar inte underhållet perfekt finns risken till återfrysning med en tunn ishinna som resultat, vilket har skett några gånger redan. Smältvatten från snövallarna på sidorna rinner över vägen på flera ställen och återfryser. Dessa valkar är svåra att se mot den i övrigt blöta vägbanan.
Helt isfria vägar är önskvärt, men är saltning den enda lösningen? Metoden att ploga först och sopa sedan är helt rätt. Fast byt plog mot snöslunga och ta vara på snön direkt. Byt ut saltningen mot fler sopsteg i kombination med upptagning och separering av gammal sand och möjlighet till utläggning av ny sand vid behov. För att inte tala om vikten av att börja snöröjningen i tid, inte efter att det har slutat snöa och snön ha blivit ordentligt tilltrampad.