Problemet är den långa svenska tradition, inlett av Olof Palme och följt av bland andra Carl Bildt, att agera som världens moraliska samvete. Denna inställning, som saknas i de andra nordiska länderna, sitter så djupt i den svenska folksjälen att till och med de 31 direktörer som ville hålla fast vid saudiavtalet i sin DN-artikel argumenterade i moraliska termer!
Det kan hända att Socialdemokraterna och Margot Wallström vann extra röster i valet genom att utlova en ”feministisk utrikes politik”, men det borde ha stannat där. En moraliserande utrikespolitik fungerar inte i den värld som UD måste verka i. Svenska regeringsdelegationer skall, vid ankomsten till olika mer eller mindre impopulära länder, inte vara under press hemifrån att säga värdarna ett och annat ”sannings ord” om deras styrelseskick.
I tisdagens UNT sade moderaternas taleskvinna att man måste kunna ”tala med alla” och inte ”bränna relationerna” till olika länder. Sent ska syndaren vakna. Var det inte den förra borgerliga regeringen i allmänhet och utrikesminister Carl Bildt i synnerhet som genom sitt agerande provocerade Vitryssland att 2012 säga upp de diplomatiska relationerna med Sverige?
Då gällde landet för att vara en ”sovjetisk relik” och ”Europas sista diktatur” och därmed lägst på den moraliska popularitetsstegen. Men sedan regimen Vitryssland distanserat sig från Ryssland och snarare tagit Ukrainas parti har det, fortfarande lika diktatorisk, blivit en viktig och respekterad politisk aktör. Och Sverige står utan ambassad i Minsk!
Det var bra att Saudiavtalet sades upp, men som Tyskland visat, hade det kunnat ske utan alla moraliserande piruetter.