Politik. Äntligen! För snart fyra år sedan skrev jag en insändare där jag dömde ut blockpolitiken. Jag varnade för en situation med SD över fyraprocentspärren där de skulle få en vågmästarroll i Riksdagen. Jag menade att blockpolitiken skulle slängas i Sverker Olofssons plåttunna och att alla partier skulle gå fram med egna partiprogram.
En ny majoritetsregering skulle sedan utses baserat på resultatet av valet 2010. De båda blocken stod emellertid kvar i sina låsta positioner.
Resultatet blev att Alliansen vann men förlorade majoriteten i riksdagen. SD blev valets stora vinnare med cirka fem procent och fick en vågmästarroll. Önskan om makt var större än motståndet mot SD. Nu beskyller de två blocken varandra för att rösta med SD.
Plötsligt en dag går Stefan Löfven ut med en artikel i DN där han säger att blockpolitiken är förödande för blockpolitiken och måste slängas i den beryktade plåttunnan.
S går ut med ett eget partiprogram till valet 2014. Löfven vill se resultatet av valet innan han kan uttala sig om hur en majoritetsregering kan komma att se ut. Han öppnar även för en regering med ett eller två borgerliga partier.
Reaktionerna blev kraftiga hos alliansen. Reinfeldt tror på sommar och höst 2014. Björklund talar om snömos, Lööf om dålig hörsel och Hägglund tror på under. Löfvens uttalande vinner stöd. Med ett SD som stadigt ligger på cirka tio procent av rösterna finns det för närvarande inget behov av blockpolitik.
Detta har UNT upptäckt och ger på sin ledarsida den 9 november, en utmärkt och insiktsfull beskrivning av den politiska situationen inför valet 2014. Sanningen är ju den att om sju partiledare inte kan tänka sig att vara beroende av SD, då måste blockpolitiken överges.
Sven Olov Lundberg
Uppsala