Svar på insändare av Hans Lindström 23/1.
Det handlar snarare om ett ifrågasättande av hur lämplig placeringen är, om inte ett museum vore en mer tilltalande plats för en frivillig politisk konstupplevelse snarare än nuvarande obligatoriska upplevelse. Det handlar om ett ifrågasättande av kulturnämndens arbetssätt där man bland annat låter en enskild konstnär leva ut sitt personliga behov av att provocera och att man dessutom subventionerar den egotrippen med skattepengar.
Nej, jag tycker snarare att kulturetablissemangets doktrin ”konstens uppgift får aldrig vara att smeka medhårs” luktar mer förbud.
För övrigt tror jag att medborgarna i det forna DDR passade sig noga för att skrika på förbud då de kände sig kränkta av makthavarna.