Sandberg borde redovisa egna eller andras beräkningar som visar det han påstår.
Han vill helst inte diskutera vad som blir resultatet av en under flera decennier kraftigt ökad förbränning av hyggesrester. Men det har både professor Anders Lindroth och tidigare SLU-professorn Sören Wibe gjort.
Lindroth visar övertygande att den verkliga besparingen av utsläpp är ungefär en fjärdedel av den ”politiska”, som Lindroth kallar den, vilken sätts lika med utsläpp från koleldning.
Och Wibe skriver i sin rapport från 2010, Koldioxidutsläpp från skogsbränsle – en kalkyl: ”... under de närmaste hundra åren kommer användningen av avverkningsrester att leda till betydande nettoutsläpp av koldioxid, utsläpp som idag inte räknas med i den officiella statistiken”.
Hos www.kunskapdirekt.se, producerad av Skogforsk i samarbete med LRF Skogsägarna och Skogsstyrelsen, kan vi läsa; ”det viktigaste sortimentet för primärt skogsbränsle idag inte är grenar och toppar eller stubbar utan stamved. Idag används ungefär 10 TWh stamved till skogsbränsle.” Sandberg nämner röjning och gallring som positiva åtgärder, men den veden kommer ju från unga växande träd.
Energived tas också ur så kallad stamved från kalavverkningar.
Klimateffekten av allt detta kan inte skogen kompensera förrän efter många decennier. Och storskalig produktion av biodiesel ur skog skulle kräva ökad mängd stamved.
Istället för att bränna vedråvaran borde vi använda den för att producera byggvaror, färger och kemikalier. Dessutom borde vi minska skogsbränsleanvändningen genom ökad satsning på geoenergi.
Slutligen; även jag har talat med Anders Lindroth, och har dessutom kopior av hans föreläsningar som visar det jag påstår.