Sjukvård, skola, polis, andra sociala och allmännyttiga funktioner är för dyra, vilket orsakar ständiga nerdragningar. Bostadsbyggande är för dyrt. Nedläggningar av lantbruk och import av billigare livsmedel är vardagsmat.
Skattetrycket dubblerades från 1960 (25 procent) till världens högsta 1987 (51 procent), för att skatterna inte räckte till utlovade reformer. En återhämtning har skett till 45 procent de senaste åren (huvudsakligen under allianspartiernas styre). Tanken var att öka konkurrenskraften för svenska produkter och minska kostnaderna för en bibehållen välfärd.
Nu vill Socialdemokraterna med stödpartier återigen höja skattetrycket. Är detta att ta ansvar för kommande generationer?
De styrande borde redan för 50 år sedan ha insett de framtida konsekvenserna av det ökade skattetrycket. Är det då väljarna som har pressat politikerna till åtaganden som inneburit skattehöjningar?
Är det attityden (någon annan betalar), eller vill vissa politiker bara tillfredsställa sina väljare? Ingen verkar lära av tidigare misstag.
En sänkning av skattetrycket borde prioriteras före allt annat. Men för att detta ska vara möjligt måste väljarna inse detta faktum och ta större ansvar. Finns det då utrymme för nya åtaganden, när man ständigt försöker lappa ihop de vi redan har?