I lördagens UNT (”Klart det är mycket pengar”) kan man få det mesta. Arvodet sägs vara skäligt, rektor ville inte ha den skriftliga dokumentation som näringslivet kräver, universitet intresserar sig inte för ledarskapsfrågor, och så vidare. Från min icke-akademiska position trodde jag att det var precis tvärtom.
Är det någon offentlig institution som kan uppvisa en så hög utbildningsnivå som universitetet? Dessutom rekryteras ju ledarna inifrån. Det verkar som om alla (icke-administrativa) tjänster besätts av professorer eller åtminstone docenter. Ska inte dessa människor redan ha den kunskap om verksamheten och den allmänbildning som krävs för att kunna samverka i den egna organisationen? Självklart ska det vara så.
Jag läser att rektor inte fick rätt mottagande, stöd och vägledning. Men jag är också förvånad över att rektor, med lång erfarenhet från universitetsvärlden, inte redan har alla de egenskaper som krävs för att klara av rektorsämbetet (även i en sådan miljö).
Eller är det så att ”det fria” tänkandet inom Uppsala universitet har gått så långt att en rektor från Lund betraktas som en oönskad främling? Är det så att universitetets omvittnade revirstrider och avundsjuka ännu regerar? Vi vet, att det var så från begynnelsen och långt in på 1900-talet. Men fortfarande? Har inget hänt sedan Hedenius tid?
Nej, skärp er universitetsprofessorer! Visa att ni lärde er någonting under er långa utbildning och skäm inte ut er inför den obildade allmänheten. Vi andra måste använda våra folkskolekunskaper (= sunt bondförstånd) i vårt arbete. Ni borde kunna mer.