Ska man verkligen offra Odinslund i jakt på mark för bostäder? Akademiförvaltningen, som äger marken, gör nu ett tredje försök att bygga student- och forskarbostäder där. Byggnadsnämndens ordförande Erik Pelling är säker på att de ”presenterar en byggplan som tillför det anrika kvarteret något positivt”. ”De har anor från 1600-talet och muskler att göra något bra”, har han sagt. Ett märkligt uttalande då Akademin med sina 1600-tals anor till trots 2011 helt underkände sitt tidigare förslag från 2005! ”Det höll inte måttet”, sa de själva.
Remissinstanserna hade inte varit nådiga. Förslaget var en 60 meter lång lådformig byggnad som ”påminner om ett förortscentrum på dekis”, tyckte man. Med soprum och cykelstall strax utanför Helga Trefaldighet. Akademiförvaltningens nya förslag 2011 var i stort sett samma låda, dock nu i glas och fyra våningar. Halva allén skulle huggas ner. Det blev tummen ner igen.
Är verkligen studentbostäder med musik, grillpartyn, mopeder och så vidare det bästa för Odinslund? Kan inte kommunen tillhandahålla mark någon annanstans där Akademiförvaltningen kan bygga sitt hus?
Odinslund är främst en park och inte ett bostadskvarter – en historisk plats för processioner, för museum- och kyrkobesök, möten och evenemang, en vacker miljö med gamla träd, en del kanske planterade av Carl von Linné.
Michel Östlunds förslag i UNT 31/3 om en ”kulturell trädgård” som en oas i Uppsala låter bra och behövs när vi blir 350 000 människor i staden. Låt kulturhistoriker och landskapsarkitekter som känner ”platsens själ” ge förslag hur platsen ska kunna både bevaras och utvecklas. SLU-uppsatser om Odinslunds gestaltning, till exempel Dentz Ekips 2013 och Linnea Randhems 2014, kan diskuteras liksom förslag från Vårda Uppsala. En träff med Uppsalas Karin Åkerblom och Köpenhamnsarkitekten Jan Gehl vore idealet.
Vi har alla sett hur svårt det är att stoppa dåliga detaljplaner som hastats fram. Låt processen ta tid. Och behåll brygghuset – åtminstone tills vidare.