Med respekt för alla bidrag både på ledarsidan, kultursidan och insändarsidan blev jag något konfunderad och överraskad, när jag läste UNT:s konstkritiker Sebastian Johans recension av debatten. Författaren delar in sin analys i fem olika avsnitt. Jag ska bara kommentera tre av dem.
Under rubriken ”Populism” kritiserar han både ett enskilt partis och en av dess ledande Uppsalapolitikers ställningstagande, vilket kan starkt ifrågasättas om det hör hemma i en artikel på kultursidan.
Vidare i ett delavsnitt under rubriken ”Ett fungerande verk?” gör sig författaren som konstkritiker skyldig till flera övertramp genom att påstå, att bidragsgivare till debatten gjort sig skyldiga till ”missförstånd och medvetna feltolkningar”. Detta påstående är kränkande och oacceptabelt.
I nästa mening gör han sig till tolk för konstnären Erik Krikortz och påstår, att denne har hittat en ingång som fungerar. Man måste fråga sig hur och för vem? Det är väl här, som debatten hitintills väckt starka negativa avståndstaganden och människor känt sig provocerade utifrån sina egna tidigare erfarenheter och utmaningar i det offentliga rummet.
Till sist under rubriken ”Platsen”. Vad har egentligen det valda konstverket oavsett utförande och placering med Uppsala att göra? Artikelns slutord som förklaring till författarens ställningstagande formuleras som följer ”bildmotivet snarare liknar degradering och häcklande än blind hyllning” i stark kontrast till flera inlägg, som framhållit aspekten av populistisk propaganda.