”Kopplingar mellan Uppsalas välbesökta gågata och den vackra historiska Domkyrkostaden behöver stärkas. På 1700-talet fanns en smal spång, benämnd Kvarnspången, över Kvarnfallet.
Att pröva en gångbro i samma läge, som förbinder Klostergränd (Klostergatan, min anteckning) med Rosénparken och S:t Eriks torg, skulle kunna förbättra förutsättningarna för fotgängare”.
Det förvånar mig stort att förslaget ens har presenterats, vilket mera känns som en provokation.
Om ”olyckan” är framme så kommer vi att se en bro som stör Årummets storslagenhet. Passerar man S:t Olofsbron så kan man se åtskilliga turister och andra som fotograferar Årummet.
Vyn från S:t Olofsbron ner mot Kvarnfallet och Upplandsmuseet blir till ett attraktivt minne från Uppsala. En bro på den föreslagna platsen skulle kunna jämföras med att på bio sitta bakom en storväxt person med hatt. Stör synfältet. Och Gotlandsparken skulle förlora sin attraktionsförmåga.
Är det så här vi förvaltar vårt vackra Uppsala?