Den senaste tidens debatt om det fria skolvalet är starkt efterlängtad av många. Det är verkligen på tiden att det kommer upp till ytan vad det fria skolvalet verkligen innebär för välfärdssamhället Sverige.
En rapport från Skolverkets har visat utfallet förra året och för några dagar sedan läste jag om en studie från Stockholms och Uppsalas universitet. Allt pekar på att det fria skolvalet bidrar till en ökad segregation mellan elever med olika bakgrund. Resultaten är inte förvånande, utan snarare ett kvitto på det som jag och många andra ser hända mitt framför våra ögon.
Det är dags att vi vaknar. Hur vill vi att våra barn ska växa upp, i vilken typ av samhälle?
Jag och min man har båda universitetsutbildning. Vi jobbar inom den privata sektorn och hör alltså till det som kallas medelklassen. Studien från Stockholms och Uppsalas universitet visade att de som framför allt använder skolvalet är medelklassen, alltså sådana som vi, och ofta används skolvalet för att välja bort skolor som har en blandad social och etnisk sammansättning.
Den senaste tiden har Sävjaskolan figurerat i flera artiklar i UNT och i Sveriges Radio Uppland. Sviktande elevunderlag, neddragningar på stödpersonal, ökad segregation är ord som den senaste tiden kommit att förknippas med Sävjaskolan.
Vi har valt Sävjaskolan till våra barn trots att vi tillhör den svenska medelklassen och att skolan har en blandad social och etnisk sammansättning, som faktiskt speglar dagens samhälle. Det ser vi som en fördel. Våra barn trivs i skolan och de lärare vi kommit i kontakt med är alla engagerade i sitt uppdrag. Vi upplever att skolans kvalitet är god, men vi kan naturligtvis inte jämföra den med andra skolor eftersom vi inte har provat dessa.
Förutom engagerad personal har Sävjaskolan tillgång till ett väl fungerande skolbibliotek och ett stenkast från skolan finns en konstgräsplan för de elever som har valt fotbollsprofil. Detta tillsammans med det geografiska läget borde göra skolan attraktiv för flera elever i närområdet. Att ha nära hem efter skolan gör att läxorna kan avklaras innan det är dags för träningar eller andra aktiviteter på kvällen. Den tid som annars skulle tillbringas på bussen kan i stället ägnas åt läxor och skolarbete vilket i allra högsta grad bidrar till goda resultat kunskapsmässigt. Är inte detta också kvalitet?
Precis som många andra föräldrar ställer vi oss ibland frågan: Har vi valt rätt till våra barn? Skulle vi ha gjort något annorlunda?
Vi vill, liksom alla föräldrar, det bästa för våra barn. Jag respekterar att man väljer till något, till exempel en speciell pedagogik, ett speciellt arbetssätt eller en speciell profil, men jag tycker att man också bör ställa sig frågan: Vad är det som vi väljer bort?
Vi hoppas att Sävjaskolan blir kvar trots det sviktande elevunderlaget och att fler föräldrar ser skolkvalitet i ett större perspektiv.
Till politikerna vill jag bara säga att jag hoppas de tar sitt ansvar när det gäller barnens rätt till en likvärdig utbildning, något som faktiskt står i skollagen.
Ulrica Olsson
Sävja