Men det borde vara en skulptur som estetiskt passar in i parken och bostadsområdet, något som är till lyst och glädje för de kringboende – till förmån för barn och gamla, inte bara för konstnärens ego. För är det inte vad det mest handlar om – att få placera ut sina skorstensinstallationer över världen?
En 19 meter hög tegelskorsten kanske inte är det för parken bästa alternativet, även om det är originellt. Det är lätt för kommunpolitiker att låta sig ryckas med entusiastiskt, till löften om att få sätta Uppsala på kartan, för att citera nämndordföranden Eva Edwardsson (FP). I och för sig är jag ganska säker på att Uppsala har funnits på kartan så länge kartor ritats, och folk hittar oftast hit.
Kan man inte återgå till konstnärens eget ursprungsförslag, att uppföra skorstenen i Odinslund? Där bor det inte så mycket folk, till exempel inte konstnären själv (som bor i Tyskland). Där bor inte heller, vad jag vet, någon av de politiker som klubbade igenom förslaget. Ingen av dem bor för övrigt heller på Luthagen, vad jag vet. Dessutom blir den där en bra pendang till kyrktornen i omgivningen. Varför skippade kulturnämnden det alternativet?
Annars har det blivit märkligt tyst från de politiker – vänsterblocket plus fp – som diskret klubbade igenom beslutet. Dessa partier månar i ord gärna om boendedelaktighet, medbestämmande och medborgarinflytande. Men inte nu. Uppsala kommun har till och med tagit bort pressmeddelandet om skulpturen från sin hemsida, det vore kul att få veta på vems order.
Visst har placeringen av skorstenen sina tillskyndare bland kulturskribenter, bland kulturpolitiker och -tjänstemän. Lustigt nog har nästan alla dessa det gemensamt att de bor i andra stadsdelar...