Satsningen på Ärna en sorgens dag för Uppsala

Upprustningen av Ärna gör värdefull mark oanvändbar för civila ändamål, skriver Bernt Jonsson.

Flygflottiljen blir en propp i stadens naturliga tillväxt, skriver Bernt Jonsson.

Flygflottiljen blir en propp i stadens naturliga tillväxt, skriver Bernt Jonsson.

Foto: Hans E Ericson/Arkiv

Uppsala2020-10-24 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den militära upprustningen går vidare, vilket bl a ska underlätta för Natotrupper att komma in i Sverige från Norge enligt försvarsministern. Det reella skälet till att Sverige inte ratificerat det kärnvapenförbud vi under många år kämpat för – och som över 80 procent av folket vill att vi ska skriva under – är givetvis Natosamarbetet. Vi har inte ens skaffat garantier mot att kärnvapen förs in på vårt territorium. 

Dock är Erik Pelling glad. Det borde han inte vara. Upprustningen drabbar Ärna. Drabbar. Det betyder att för överskådlig tid görs värdefull mark – på cykelavstånd från stadskärnan – otillgänglig för civila ändamål.

Översiktsplanens karta visar att Ärna ligger där som ett stort och oberörbart område. En propp i stadens naturliga växt. En död hand över all kreativitet som skulle kunna utvecklas bland stadens arkitekter och planerare.

Vad allt skulle inte kunna utvecklas på båda sidor Fyrisån norr om Bärbyleden: Fritidsområden, cykelvägar, bostäder, skolor, kunskapsföretag och så vidare. Ett stort område, som sen länge varit förlorat som jordbruksmark.

Nu är planeringen ensidigt riktad söderut och i så hög grad, att stadskärnan med resecentrum nära nog hamnar i periferin. Det bäddar inte för en balanserad utveckling av staden Uppsala.

Erik Pelling talar om alla arbetstillfällen som upprustningen av Ärna medför. Ett klassiskt argument för vapenindustrin (med dess etiskt tveksamma export), som om det inte skulle finnas alternativa behov, som skapar arbetstillfällen.

Detta militära flygfält ligger nära ett villaområde. Om kriget skulle bli verklighet, lär detta flygfält tillhöra de första angreppsmålen. Risken är då mycket stor, att angreppen även drabbar civilbefolkningen i Bärby hage. Precisionsbombningar i all ära men vi vet ju, att civila alltid drabbas i krig, avsiktligt eller ej. Dock tycks detta inte bekymra våra politiker.

Om man som jag tror de flesta politiker om gott och att de vill vårt bästa (om än med olika medel och motiv) – varför tycks de inte vara moraliskt besvärade av att riskera försätta oskyldiga civila i en så utsatt situation? Det allra rimligaste svaret är, att de inte tror, att kriget kommer. Men om detta är fallet, då behöver ju inte militären Ärna. Flygfältet kan läggas ner och användas till produktiva ändamål.

Beskedet om att upprusta Ärna var en sorgens dag! Nu tvingas vi godta att ett bättre balanserat Uppsala får vänta många decennier!