I en värld där girighet och pengar styr är det inte så konstigt att pälsfarmare och dess företrädare försvarar sin verksamhet. Johan Dalén, vd för svensk minknäring, vill hellre diskutera statistik och tvivelaktiga siffror än den verklighet och det lidande som pälsdjuren utsätts för både utomlands och i Sverige.
Dokumentärfilmen ”Under pälsen” skildrar verkligheten för pälsdjuren på en norsk farm. Filmen är gjord med dold kameraav Frank Nervik som fick jobb som oavlönadw praktikant på en farm. Detta innebar ju att han kom nära både farmare men även djuren. Naturligtvis var det därför som farmare ville att filmen skulle stoppas på basis av ”klandervärda metoder” och partiskhet.
Sanningen är grym och obehaglig och ska döljas för allmänheten, det är så djurindustrin ser ut, både inom kött-, mjölk- och pälsnäringen.
Statistik och siffror säger oftast inte hela sanningen och kan lätt manipuleras och tar fokus från kärnfrågan; Vad ger oss rätten att utnyttja och plåga djur? Hur rättfärdigar vi att rovdjur som minkar spärras in i nätburar för att avrättas i ung ålder för att bli till päls?
Det är bra att djurrättsrörelsen dokumenterar djurplågeri med dolda kameror så att verkligheten blir uppenbar. Att sedan, som Johan Dalén, säga att tragedier är ”jackpott” för djurrättsrörelsen är beklagligt raljant och visar på att han missuppfattat rörelsens vision och mål, medvetet eller omedvetet, nämligen att arbeta för ett samhälle som inte förtrycker djur och för en värld där medkänsla råder.