Replik till Maria Nordgren 28/11
Jag har, liksom Maria, varit blodgivare i över 20 år. Min pappa blev på grund av sjukdom tvungen att sluta donera blod och önskade då att vi barn skulle ta över i hans ställe. 2006 hade jag en komplicerad förlossning med stor blodförlust. Dagarna efter fick jag två blodtransfusioner för att återhämta mig. Så mitt andra skäl till att vara blodgivare är att jag känner stor tacksamhet efter att även ha varit på den mottagande sidan.
Aldrig har skälet till att donera blod varit att få pengar eller presenter för min insats. Jag ser det som en förmån att vara tillräckligt frisk för att kunna hjälpa andra i nöd. Det är en medmänsklig handling som inte behöver följas av någon ersättning.
Det är lätt att lämna blod, öppettiderna är generösa och jag går dit när jag har tid. Samtidigt får jag ett ”hälsokvitto” på min egen blodstatus.
Att klaga på för låg ersättning och för dåligt utbud av gåvor i ett samhälle där sjukhusen konstant får skära ner och dra in, och där sjuksköterskor kämpar för en rättvis lönesättning, är inte bara sniket utan även respektlöst.