”Minnet av Mimmi Ekholm bevaras bland annat i en stiliserad skrivmaskin på marken. Väldiga fyrkantiga tangenter, specialtillverkade i betong, med ingjutna bokstäver och siffror i metall. Med lite god vilja går det också att se papperet som böljar ut. Senare monteras ett ljuskonstverk av Uppsalakonstnären Anna-Karin Brus som på kvällarna låter Mimmi Ekholms namnteckning framträda över papperet.” (enligt UNT vid invigningen i oktober i fjol).
Platsen skulle, när träden växt till sig, kunna tävla då UNT nästa gång vill ha nomineringar till Uppsalas vackraste plats. Förra veckan åkte jag åter förbi. En hög pelare visade, med tydliga men vackra och diskreta bokstäver, att detta är Mimmi Ekholms plats. Så dras min blick obönhörligt till den lysande röda reklamskylten högt upp på pelaren – namn och öppettider för områdets matvarubutik.
Jag minns plötsligt en resa till Jalta för ett tiotal år sen. En båtresa från ön ligger ett vackert litet slott på en hög klippa, Svalboet från början av 1900-talet. Skönhetsupplevelsen försvann när vi närmade oss. Svalboet dominerades av en stor banderoll med text och bild ”Drick Coca-Cola”.
Framgången för matbutiken i Stabby står och faller inte med en högt placerad reklamskylt. Inkomsten för kommunen från reklamen torde vara småpengar jämfört kostnaderna för hela den vackra platsen.
Var fanns Uppsala kommuns skönhetsråd när avtalet med matvarukedjan slöts? Har vi kanske inget estetiskt råd för kommunens större och mindre parker?