Läser artikeln om 20-åriga Amir som utnyttjas svårt av sin arbetsgivare då han måste betala tillbaka drygt 80 procent av lönen varje månad, för att få behålla jobbet – en fast anställning som är nödvändig för att Amir ska kunna leva upp till gymnasielagens krav för att han ska kunna få uppehållstillstånd.
Det blir tydligt att gymnasielagen är långt ifrån en amnesti. Gymnasielagens krav på fast anställning inom sex månader bidrar istället till att unga människor som Amir riskerar att hamna i utnyttjande och utanförskap, i rättslös människoexploatering.
Amir är bara en av alla unga som återigen blir offer för en inhuman migrationspolitik. Vilket samhälle är det vi vill skapa, egentligen?