Rånas kunderna eller banken?

Bankrån. Dag Zetterling undrar vem som egentligen utsätts för bankrån. Bilden är från Norrmalmstorgsdramat 1973, ett bankrån som gick snett.

Bankrån. Dag Zetterling undrar vem som egentligen utsätts för bankrån. Bilden är från Norrmalmstorgsdramat 1973, ett bankrån som gick snett.

Foto: Gunnar Lundmark / TT /

Uppsala2013-11-24 06:48
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi läser i dagstidningar om bankrån, som ibland resulterar i personskador och dödsfall. Tack och lov inträffar de inte varje dag på året. Det man däremot inte läser så mycket om är bankkunder, som blir förledda av bankernas ”rådgivare”, som dagligen bearbetar bankens kunder till olika tveksamma placeringar. När dessa ”rådgivare” blir barnlediga, så lämnas dessutom kunden/insättaren helt vind för våg och resultatet av rådgivarens insatser kan bli att även en normalt låg ränta blir helt borttappad.

Ett kanske inte alls ovanligt fall drabbade en Swedbankkund här i Uppsala. Efter påtryckningar från bankens rådgivare förmåddes kunden att komma till bankkontoret för personlig rådgivning.

Det främsta skälet till övertalningen var att kunden hade så dålig ränta på sina sparkonton.

Efter nära fyra år kan konstateras dels att placeringsråden från banken inte ens gav den lilla avkastning, som banken förespeglat. Dessutom hade den dåliga räntan för tidigare sparmedel förvandlats till ingen ränta alls på cirka 65 procent av de omplacerade sparmedlen.

Bankens förklaring till det låga utfallet är bland annat att banken har ”rätt att göra de räntejusteringar som de vill” och överflyttningen av sparpengar gjordes till ett konto som var räntelöst och ”har så alltid varit”.

Det är säkert så att denna bankkund bidragit till Swedbanks miljardvinster under de senaste åren och begäran om räntekompensation – cirka 15 000 för 45 månaders ränteförluster – har bemötts med ett erbjudande om tre års kostnadsfria banktjänster 795 kronor per år om de utnyttjas.

Är det banken eller kunden som blir rånad?