Jag rekommenderar att Sven Ernstsson åter läser artikeln i UNT den 2/11 som stämmer bättre överens med aktuell information ifrån fältet – psykiatrins vårdgrannar. En samverkan som tycks enligt Ernstssons mening, vara frid och fröjd.
Ernstsson tar också upp vårdgarantin, vilken jag inte nämnt. Jag betonar: Hur ser väntetiderna ut efter diagnos och bedömning? Väntetiden för till exempel dialektisk beteendeterapi är nästan ett år.
Problemet med hyrläkare är sedan ett dilemma för hela sjukhuset: 37 miljoner, varav psykiatrin står för hela 33,8 miljoner. Det är pengar som skulle kunna användas mer rationellt och effektivt, men det kräver planering och framförhållning.
Så bästa politiker och ledamöter i patientnämnden: Barn- och ungdomspsykiatrin bör kännetecknas av närhet, tillgänglighet, kontinuitet, kompetens och bra samverkan med vårdgrannarna. Socialpsykiatrin bör vara ett nav och genomsyra hela psykiatrin. Risken är annars att barn far illa – problematiken bortprioriteras till snäva diagnosgrupper.