Djurplågeri Det sägs att människan är det grymmaste djuret. Jag kan inte annat än hålla med efter att ha sett den norska dokumentären om pälsindustrin på SVT 1 häromkvällen. Det var något av det vidrigaste jag sett. Jag grät av både sorg och ilska. Bilderna på de plågade minkarna och rävarna har etsat sej fast på min näthinna. Trots att jag redan kände till pälsdjurens hemska situation blev detta en påminnelse om att detta djurplågeri pågår dag efter dag i flertalet länder med politikernas goda minne.
Filmen visar bland annat makabra avrättningar av minkar och rävar, så kallade avlivningar. Djurfarmarna är helt ignoranta och respektlösa inför djuren. De avslöjar också att de kringgår regler och lagar och kallar djurskyddslagen för en papperslag. Det är likartade förhållanden i Sverige där cirka en miljon minkar mördas årligen,
Filmen visar även kannibalism hos sönderstressade djur, ungar vars panna och ögon, öron är söndertuggade. Det är även vanligt att djuren gnager av sina egna kroppsdelar på grund av stess. Det stereotypa beteendet är en följd av den onaturliga miljön i sterila, trånga nätburar.
Det är inte konstigt att det finns djurrättsaktivister som tar lagen i egna händer. Djurskyddslagen betraktas ju av många som en papperslag som inte behöver tillämpas i praktiken. Dessutom anser lagen att det är vår rätt att utnyttja djuren för våra syften men att vi ska skydda dem från ”onödigt lidande”. Oftast är det marknaden som skyddas.
Jag vill leva i en värld där vi tar djurens rättigheter på allvar.
Nu frågar sig nog många varför man ska bry sig om djur när människor lider runt om i världen. Jo, därför att inför lidandet är vi jämlikar och det finns ingen motsättning i att bry sig om både människor och djur eller antingen eller.
Dessutom finns det en ytterligare aspekt, nämligen sambandet mellan våld mot djur och våld mot människan. Det startar många gånger med våld mot de mest utsatta – djuren – för att sedan gå vidare till våld mot människor. Våldet brutaliserar hela mänskligheten.