Att PFOS från brandskum inte bör finnas i vårt dricksvatten, och heller inte på andra ställen i vår miljö, är jag helt överens om med Bo Wahlström.
Vad jag reagerat emot är att giftigheten betonades alltför starkt. Det lät ju ganska otäckt när nyheten kom. Själv tänkte jag att jag kanske måste börja köpa flaskvatten, men sedan jag läst om PFOS:s ”giftighet” blev jag lugnare. Det finns uppenbarligen ingen som helst anledning att befara några akuta verkningar.
En stor del av informationen om PFOS förekomst blev alltså onödigt drastisk, och jag tror att folk i gemen blev oroade eller rädda. Det var onödigt. Och det var det jag ville säga.
Ordens makt är ofta starkare än man inser, och det bör myndigheter och medier i största möjliga utsträckning försöka ta hänsyn till när man informerar om miljöfrågor, särskilt det som rör gifter. En fråga återstår dock – är det kanske skrämseleffekt man vill få? Nja, jag tror inte det. En sådan strategi skulle riskera att bli ett långlivat gift för kunskapssamhället. Diskutera i stället vad man kan och planerar att göra för att rena vattnet, och när det kan ske.