Det är inte svårt att hålla med Jan Fagius när han förfasar sig över ett flygblad där ”befolkningsutbytet” likställs med folkmord. Inte minst med tanke på våra muslimska trappgrannar, tillika mycket goda vänner sedan 1990, är de citerade tarvligheterna en trist läsning. Samtidigt kan jag reagera mot den bokstavstolkning som så gärna tas till för att ytterligare framhäva osakligheten. Hur vet vi att det är folkmord enligt Fagius bokstavstolkning som avses? Om jag säger att filmen var pest så leder det inte till en sann precisering av upplevelsen att konsultera encyklopedin.
Visst kan man som Jan Fagius kontra med en senkommen litania över Sveriges indirekta utsugning av kolonier ”kombinerad med diverse folkmordsbetonade aktioner”. Men frågan är vad som vinns med den utsvävningen när insändaren avslutas med att merparten av oss ”vanliga svenskar” inte har bidragit mer till den positiva utvecklingen i landet än att vi låtit oss födas här.
Det är en alltför stark trivialisering som dessutom slår knut på sig själv. På vilket vis skulle ”vanliga svenskar” ha en större personlig koppling till den koloniala utsugningen i dåtid än till dagens välståndsbygge i landet?