Jag håller helt och hållet med om vad Arne Roos uttrycker angående del två av den konstnärliga ”utsmyckningen” av vad som så olyckligt fått arbetsnamnet ”Paradgatan”.
Verket är verkligen mycket diskret, så diskret att det inte är lätt att avgöra vad det är som utgör själva konsten. Jag antar att det är beläggningen i trafikdelaren mitt i gatan som är tänkt att locka fram nya spännande reflektioner hos Uppsalaborna och besökare i staden samt att på något sätt förklara meningen med DDR-monumentet längre upp i backen.
Enligt min mening är gatsten det absolut vackraste man kan belägga gator och andra öppna platser med i stadsmiljö, vilket jag tror att många andra är beredda att hålla med om. Personligen tycker jag dock, om man ska utveckla det hela lite, att den gatstensbeläggning som finns i västra kanten av korsningen är betydligt vackrare i sin naturliga funktionalitet. Den är dessutom garanterat billigare!