Läraren visade texten på en skärm. Då såg jag det –konstigheten i andra versen: ”Jag vet att Du är och Du blir vad Du var”, vilket ju känns galet ologiskt. Antingen är man något eller så inte. Richard Dybeck, som skrev texten 1844, menade förstås: ”Jag vet att du är och förblir vad du var”, vilket i modern svenska blir något helt annat.
Dybecks egen text lyder: ”Jag vet att du är och blir hvad du var”. Blir kan nämligen också betyda förblir, men så uppfattas inte ordet idag annat än i undantagsfall.
Ett extra ”Du” har dessutom smugit sig in i senare versioner, sannolikt för att texten ska bli mer lättsjungen. Dock: En text som enkelt anknyter till både dagens och gårdagens svenska både blir och förblir bäst.
Läsförståelsen hos våra unga kanske kan förbättras av en diskussion om saken.