Muminmammans heliga väska
KRÖNIKA. Det stora handväskkriget har brutit ut i spalterna. Det ser ut som ett amazonernas krig, för det är nästan bara kvinnliga skribenter - feminister, antikonsumister, modeorakel och liberala shopoholics - som dammar på varandra med Kellyväskor och Balenciagabagar.
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns varumärken för alla smakriktningar, tillfällen och personlighetstyper. Väldigt många val i livet är kommersiella val. Och det är kvinnor som storhandlar, sköter hushållskassan, inreder hemmet och följer modet. Reklamen riktar sig till kvinnor. Därför är handväskor viktiga.
Handväskan har blivit garderobens Rolls Royce, sällsamt nog kan man betala 70 000 kronor för en handväska av rätt märke. Läste om en 15-årig tös som försökte övertala sina föräldrar att ta ett banklån för väskan. Hon ville använda barnbidraget till räntorna tills hon fyllt 18...
Har själv alltid - mycket naivt, inser jag nu - betraktat handväskan som ett onödigt plagg, som Muminmamman ensam kan bära upp. Hennes väska var helig - fylld med första hjälpen; randiga karameller till tröst, aspirin mot baksmällor och ett rejält förstoringsglas. Vårsolens första strålar föll genom glaset och Muminmamman brände högtidligt hål i en gammal filmremsa - därför att det luktade så gott!
Själv gör jag som Snusmumriken, och bär ryggsäck. Den är inte snygg och ger ingen status, men skonar ryggen och ger händerna fria.
Snusmumriken avskydde ägodelar. Han skrek högt när någon ville ge honom en ny hatt, och flydde i vild panik när det blev tal om arvegods; som kristallkronor och salongspianon. Han visste att tingen förslavar oss. Han gillade förresten inte andra krav och bindningar heller, utan stack alltid iväg en tidig höstmorgon, utan att lämna adressen.
På den punkten är jag ingen mumrik. Jag slänger aldrig någonting. Både mina vänner och mina ägodelar hotar att kväva mig ibland, men jag släpper dem inte.
Mumindalens invånare i allmänhet stod inte heller fria från statussymboler och tingens trollkraft. Långt därifrån! Minns det lilla djuret Sniff, den sanna materialisten, som får feberfrossa av ädelstenar och skulle sälja sin gamla mor för en hyfsad profit.
Jag tror att det stora handväskkriget är nyttigt. Inte för att vi ska förfasa oss över att Andra idioter köper fula handväskor för 70 000, utan för att det tvingar oss att begrunda vår egen dårskap.
Den bästa shoppingrundan kan vara att lättad gå runt och betrakta alla gräsliga ting som du faktiskt inte alls behöver köpa! Du finns ändå.