Morbror Vanja en besvikelse­

Med en 15-årig dotterdotter tänkte vi nyligen möta Anton Tjechovs­ unika förmåga att skildra intim rysk miljö.

Tolkning. Bo G Hall uppskattar inte Stadsteaterns uppsättning av Tjechovs Morbror Vanja.

Tolkning. Bo G Hall uppskattar inte Stadsteaterns uppsättning av Tjechovs Morbror Vanja.

Foto: Micke Sandström/Creative Commons

Uppsala2014-10-27 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att pjäsen på Uppsala stadsteater döpts om till ”Morbror Vanja” kunde vi acceptera; onklar är mindre vanliga i Sverige.

Men det blev inte som vi tänkt. Kanske borde man ha anat ugglor i mossen när öppningsscenen visade ett rejält fylleslag samtidigt som dånande rock/pop gick ut genom högtalarna. Av en kunnig litteraturvetare lärde vi att det dröjt en kvart innan den första tjechovska originalrepliken hördes.

Vi är fullt beredda på att en regissör vill överföra innehållet i en klassisk pjäs till nutid. Men då måste publiken förberedas på detta genom att det i reklam och programblad anges att det rör sig om en pjäs ”efter en idé” av Tjechov. Nu upplevdes det hela mest som ett oblygt försök att surfa på den ryske författarens namn. 15-åringen förstod ingenting. Parallellen till fjolårets misslyckade ”Hamlet”­ är nära; där ingick en kamp mellan två arga mopedister ...

Efter detta lämnar vi det fasta abonnemang vi haft på stadsteatern.