SEMINARIEPARKEN. Kommentar till Therese Weber-Qvarforts insändare 26/10. Therese Weber-Qvarfort har överraskande redovisat Domkyrkans tidigare tegeltillverkning på seminarieområdet från början av 1600-talet till slutet av 1700-talet. Synliga spår av äldre tids tegeltillverkning finns således på ytterligare ett ställe i staden.
I skriften Uppsala domkyrkas ekonomi från 1932 finns andra äldre uppgifter om seminarietomten. Den har fram till omkring 1900 ingått i ett mer än dubbelt så stort område på 24 tunnland ägt av Domkyrkan och längre tillbaka disponerat av domkyrkosysslomannen som lönejord.
Sysslomannen hade även en tjänstebostad i hörnet av Sysslomansgatan och S:t Johannesgatan, från Sysslomansgatan ända ner till ån. Sysslomansgatan ledde således direkt från bostaden till lönejorden som han brukade både för det egna hushållet och för försäljning. Rimligtvis fanns där både åker och bete. Många andra yrkesgrupper avlönades längre tillbaka på liknande sätt: präster, indelta soldater och officerare. Man kan anta att sysslomannen har varit engagerad i tegeltillverkningen och förmodligen haft inkomst av den.
Tomten för Seminariet, åtta tunnland, såldes till staten kring år 1900 för 53 000 kronor samtidigt som mark för Salabanan och Norra station exproprierades av staten. Kvar i kyrkans ägo blev marken från Seminariet ner mot ån, som på 1940-talet upplät för odlingslotter, samt ett hörn på andra sidan järnvägen vid Ringgatans början. Den som vill se hur seminarieträdgården såg ut förr kan hitta ett äldre flygfotografi i planhandlingarna för tomten på byggnadsnämndens webbsida.
Göran Svanfeldt
Uppsala