McDonalds har fyllt sin funktion
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag hörde nyheten kändes det som att jag själv blev utkastad ur Uppsalas kommersiella gemenskap.
Det smärtade lätt och jag drabbades i bröstet av en oväntad nostalgisk känsla över att tiden verkligen har börjat rinna iväg. Sverige har faktiskt förändrats, Uppsala förändras, den superkommersiella banerbäraren har inte längre råd att vara kvar i Uppsala centrum.
In istället märkligt för tiden moderiktiga, slätstrukna och själlösa butiker som Slipsgossen, Weekday och Kjell och co.
Vi är nästan årsbarn jag och McDonalds, från början av 1970-talet. Jag växte upp under 1980-talet, kalla krigets decennium.
Klass 5 A på Ölmestadsskolan delades upp i Nato - Warszawapakten, för och emot, mest, bäst och farligast vapen.
Ett av Warszawapaktens slagord var:
- Äter du på McDonalds stödjer du den amerikanska imperialismen. Dom vill ta över världen.
Vi enades om att Sovjet hade fler stridsvagnar men USA mer kryssningsrobotar och fortsatte att vara rädda för Kärnvapenkriget. Några år senare kom den provocerande nyheten att McDonalds etablerat sig i Moskva.
Plötsligt var det 1990-tal. Peter Singer kom i ropet och McDonalds kom i fokus för djurättsdebatten och anklagades för att använda kött från plågade kossor.
Kedjan hävdade att köttet var McSvenskt men butiken i Umeå slogs sönder och från belåtna norrlänningar hördes:
- Umeå är den enda stad i världen McDonalds tvingats lägga ner i. Max regerar.
Och så 2007 mitt i hälsoivrandets decennium.
Filmen Supersize me har bevisat att är man enfaldig nog att bara äta McMeals i en månad mår man dåligt. McDonalds har återigen blivit måltavla. Nu för de nyfrälsta sundhetssvärmarna, medan Sibyllas räksallad lämnades i fred.
I över 30 år av hatkärlek har McDonalds varit en avfallskvarn och livgivande gemensam fiende för det svenska folkhemmets opinioner.
Missförstå mig rätt. Jag är inte så naiv.
Avslöjandet om kedjans underbetalda städare visar en bottenlös skamlöshet. McDonalds är inte större idealister än några andra. Pengar och McVinst är drivkraften. (Även om jag föredrar kedjans läskampanj och Ronald McDonaldshus för cancersjuka barn framför en rask slogantävling där förstapriset är en julslips från Slipsgossen).
Men det har fyllt sin funktion, bortanför QP och lökringar .
Vi har haft någon att kasta skiten på.
Jag tvivlar på att Kjell och co eller Janemars i framtiden kommer att kunna överta den rollen.