Som så många var jag, och är fortfarande, rädd för de stora muskelbergen. Men med åren har även mina djupt liggande rädslor bearbetats, något som inte terapier har lyckats med. Mitt mod i dag beror på min kompetens, att jag bättre vet hur jag skall hantera en häst, vad som gör att jag är chefen.
Hästen speglar dig, hur du för tillfället mår och ditt allmänna psyke. Det är sällan fel på hästen om den inte gör som du vill. Om hästen är motvillig eller ”knäpp”, då är det oftast ryttaren som behöver en lektion. Sådana lektioner är lärorika och har långtidsverkan – ger allmän självkännedom.
Innan jag stiger in i stallet måste jag veta vem jag är, vara närvarande, oavsett vad jag tidigare under dagen har upplevt. Om jag är nedstämd kan jag krama hästen. Det hjälper. Hästen speglar mig direkt och ärligt.
Hantering av hästen och själva ridningen ger allsidig fysisk träning, rätt hållning och träning för rygg och nacke. Bra för oss skärmskådande nutidsmänniskor. Uteritterna i alla väder ger sköna naturupplevelser. Därtill gemenskapen med ett annat väsen.
Jag kör motorcykel sedan 55 år år men ridningen är mycket roligare genom relationen med hästen och att det alltid finns mer att lära. Givetvis är det ett privilegium att kunna syssla med båda aktiviteterna.
Det är märkligt att inte fler killar rider. Ridningen innehåller alla aspekter: sociala, fysiska och mentala och blir vad du gör den till i ren njutning eller under tävling.
Det kostar pengar att rida, men även andra sporter kostar pengar och fordrar engagemang från föräldrar. Med bra ledning i stallen är ridverksamhet socialt utvecklande. De flesta kvinnor i ledande befattningar har ridit.
Jag tänker rida så länge jag med en stege kan äntra en sadel.