Platsannonser kan vara talande. När Uppsala och Älvkarleby nu söker skolchefer framträder två olika ledningsfilosofier. I annonsen från Uppsala kommun står: ”I rollen leder och styr du verksamheten mot uppsatta mål och ser till att medarbetarna känner till målen och agerar i enlighet med dem.” Detta står i kontrast till annonsen där Älvkarleby söker ny skolchef: ”Du får andra att växa. Du ser varje persons potential och individuella behov.”
Är det verkligen ett toppstyrt ledarskap som Uppsalas skolverksamhet behöver? Kommer det i sin tur att stå modell för lärarnas ledarskap av eleverna? Den rödgröna majoriteten har infört ett mål om barns och ungdomars delaktighet i skolan. Hur ska skolan lyckas med det, om ledningen fungerar på motsatt sätt?
Även av personalpolicyn för Uppsala kommun framgår att den politiska viljan är ett betydligt mer demokratiskt förhållningssätt än vad utbildningsförvaltningen signalerar i sin annons. Kommunfullmäktige har slagit fast att ”Medskapande medarbetare tar egna initiativ, framför synpunkter och är engagerade för att utveckla verksamheten som leder till ökad kvalitet för medborgare och/eller brukare.”
När våra förtroendevalda antog denna formulering var det sannolikt för att kunskaper, analyser och idéer från alla yrkesgrupper behövs om det ska gå att klara de utmaningar skolan och andra delar av kommunen står inför. Det innebär givetvis inte att var och en kan göra som den tycker är bäst, men att tillgängliga kunskaper och erfarenheter behöver tas till vara. Det betyder inte heller att det ska vara långa diskussioner i alla frågor. Det handlar i stället om människosyn, förhållningssätt och en lärande organisation, där dialog snarare än ordergivning gäller.
Har jag dragit fel slutsatser ser jag fram emot ett svar.