Striderna i riksdagen följer fortfarande – förvånansvärt nog – ofta den gamla blockpolitiken. Det hjälper inte att Miljöpartiet hävdar en annan dimension, inte heller att vi fått ett stort nationalpopulistiskt parti (SD) som alla andra tar avstånd från.
Den vittrande vänster-höger-muren omöjliggör, hitintills, en rimlig samling kring starka frihetliga värden, mot populismen och dess obehagliga spridning i världen.
Jag ser en samstämmighet hos folkflertalet i Sverige för liberala, sociala och gröna värderingar. Jag menar att dessa värderingar förenar Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De utgör redan en majoritet i riksdagen – 179 mandat mot övriga 170. De politiska stötestenarna är inte större än att de kan slipas av.
Moderatledaren Anna Kinberg Batras öppning mot SD är något ont som faktiskt har något gott med sig. Liberalerna och Centerpartiet kan nu på allvar överväga den stående inbjudan från regeringen att samverka för liberala, sociala och gröna värderingar.
En snabb ombildning av regeringen skulle visa på en styrka som folkets flertal skulle applådera och troligen också stora delar av vår demokratiska omvärld. I valet 2018 kan det här regeringsalternativet prövas av väljarna. Jag tror på ett valresultat klart över 50 procent för denna fyrklöver.