För den som är utåtagerande och utåtriktad är det lätt att komma med idéer för hur samhället ska kunna förändras och förbättras. Den som enkelt kan förklara sina idéer får chansen att förändra samhället i sin egen anda. Samhället är dock oerhört splittrat i och med att det finns vitt skilda åsikter och många människor tycker och tänker bara i den egna kammaren. Det är alltså inte konstigt att det är missnöje som pyr, när samhället förändras i motsatt riktning mot vad som tänkts på kammaren.
För att komma till rätta med detta problem finns det flera tänkbara lösningar:
- Alla har ju varit barn, så om det till exempel gäller skolans värld och tanken är att få eleverna mer engagerade genom tillförande av ”nya ämnen eller gamla, beprövade men borttagna ämnen”, så ska man i första hand intervjua vuxna som har varit oerhört tystlåtna i skolan. Dessa människor är guld värda när det gäller att förstå de tystlåtna eleverna av i dag. Hur skulle den tystlåtnes skola se ut? De som är tysta har precis lika många idéer som de talföra men det kommer aldrig fram, utan det stannar vid ett pyrande missnöje. Det är inte lätt att gissa sig fram och talesättet ”den som tiger samtycker” stämmer inte alls i detta fall. En elev kan vara tystlåten för att den är blyg men också för att den är mobbad eller osäker.
- Öppna diskussioner och möten i samhällsfrågor som starkt påverkar allas vardag.
- Använd speakers corner på Vaksalatorg till att informera om vad som är på gång i Uppsala och bjud in till visning av olika projekt på till exempel Uppsala Konsert & Kongress.
- Alla har inte tillgång till dator eller vill inte skylta med sitt eget namn via mejl, så det borde finnas förslagslådor där Uppsalaborna kunde lägga sina nerskrivna förslag till förbättringar eller åtgärder, utan att behöva uppge sitt namn.
Det finns oerhört många tystlåtna vuxna människor i samhället. De kan bara stå och se på när samhället förändras utan att någon frågar efter deras idéer. De får bara göra sin röst hörd när det är valår. I den bästa av världar vill säkert samhällets invånare känna att de alla har del i samhällsförändringarna.