Längdskidåkning ser i tv ganska lätt ut,
så jag måste ha kommit riktigt snett ut.
För dom körde om mig både gamla och unga,
detsamma gjorde även lätta som tunga.
Alla stakade förbi mig och åkte ifrån,
jag kände en tår i ögonvrån.
Jag reagerade med behärskad vrede,
när jag blev omkörd av en gumma med släpande släde.
Sedan kom jag på mig att jag morrade,
åt en skåning som ’UR SPÅR’ skorrade.
Jag minns han var fryntlig och tjock,
och åkte skidor i överrock.
Men jag bet ihop och övade var dag,
skidornas glid och kraftiga stavtag.
Jag närde en dröm att en dag få raljera,
med att någon i spåret på skidor passera.
Så fram i mars börjar något att hända
jag kände mig stark, nu skulle det vända.
Jag närmade mig plötsligt en annan atlet,
jag ökade tempot, jag verkligen slet.
Jag såg som i dimma hans bakparti,
och som i ett rus var jag plötsligt förbi.
Det var då som chocken tillstötte.
När jag märkte han var någon jag mötte.