KRÖNIKA: Om betydelsefulla julklappar
Om några dagar, när julstöket är över för de allra flesta, kommer Sveriges journalistkår publicera och sända sina årskrönikor.
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag skulle kunna fylla hela det här tidningsuppslaget med viktiga snedförhållanden som skickliga journalister i samarbete med ärliga människor har avslöjat för oss.
Vad som har berört oss mest beror på vilka minnen och erfarenheter vi bär med oss. Jag kommer speciellt ihåg en nyhet som återuppstod i år, men som vanligt fick den alldeles för lite utrymme. För hur många av er minns rubriken: "Mödomshinnan är en myt"? Många i Sverige rycker säkert på axlarna och tycker att det är en "icke-nyhet". Men myten om den där hinnan har kostat många miljoner kvinnor blod, svett och tårar. Till och med livet. Jag undrar hur många av dem kvinnorna som fick ta del av den här nyheten. Eller ännu viktigare, hur många av dem som har förgiftat kvinnors liv på grund av "mödomshinnan" fick läsa mer än tre rader om myten?
För mig personligen har det här året varit både kaos och underbart, precis som tidigare år. Och som vanligt minns jag bäst det som har påverkat mig att falla i storgråt eller tvärtom; uppleva en glödande och behaglig livskänsla i magen.
Allt där emellan är inget att minnas: slut på frukostbröd, försovning, dator som släpas till och från jobbet, helger utan sovmornar, flottigt hår trots att det tvättades för mindre än för 24 timmar sen, kalla fötter och resten av den dimmiga gråskalan: allt det som inte skapar oreda i mitt liv, utan bara gör det lite tråkigare.
Men de sakerna skulle så klart utebli i min årskrönika. Jag skulle istället tillägna den alla de människor som är sociala genier, de som ser och minns nyanserna och detaljerna i den där gråskalan och som därför kan uppskatta sig själva och sina vänner mer. De som står vid min (och din) sida när jag dag efter dag klagar över hur trött jag är, att jag jobbar för mycket, att jag tyvärr inte hinner fika den här veckan eller, i värsta fall, den här månaden heller. All de vänner som har kommit in i mitt liv med sin oegoistiska kärlek.
En sådan människa är min vän Veronika som förra fredagen bjöd in nio av sina vänner och hyllade alla med tal om vad hon uppskattar hos var och en av oss. I talet till mig sa hon: "För att hon inte har tvivlat när alla andra har tvivlat, för att hon inte har snackat ner honom när alla andra har snackat ner honom. För att hon inte ser några begränsningar för honom eller andra i hennes närhet. Årets Zlatanvän 2006 är...Sîlan!".
Jag har svårt att tro att någon julklapp imorgon kommer att betyda mer.