Man har haft festen på skolan, låtit eleverna hjälpa till och inte haft någon formell klädkod. Allt för att hålla kostnaderna nere och satt gemenskap i första rum.
Häromdagen satte jag kaffet i vrångstrupen när jag hörde om planerna om avslutningsbalen på vår sons skola. Den nytillträdde rektorn anser att när klackarna slås i taket ska det slås på stort och kulorna ska rulla! Lokal ska hyras på Skarholmen (en mil från skolan) och där finns festarrangörer. Detta får naturligtvis kostnaderna att bokstavligen skena. Kostnaden för balen hamnar på den enskilde eleven. Det löser skolan med att arrangera försäljning. Varje elev avkrävs att sälja plastpåsar för femhundra kronor om man vill delta i avslutningen.
”Men barnen vill det själva” Det är de vuxna som har kunskap och erfarenhet och måste styra upp. Det har ju varit en diskussion under flera år där vi kunnat ta del av erfarenheter från elever som inte har haft råd att vara med. Det är ju allmänt bekant att de som inte har råd att delta i skolans aktiviteter inte är de som ställer sig upp i ett klassrum och säger det. Inte heller är försäljning under tvång en bra lösning. ”Men detta sker på fritiden och inte på obligatorisk skoltid” Det kommer det att skapa tillfällen med utanförskap. Det är ju en avslutningsfest för niorna och det är klart att man vill vara med. Det är ju skolan som tagit initiativet till att diskutera avslutningsfest så det duger inte att sedan helt slå ifrån sig ansvar.
Vi vill vädja till alla som sitter i skolledningar i Uppsala kommun att fortsätta med att göra niornas avslutningsbal till en inkluderande gemenskap för alla elever.