Det sägs att ni även undersöker möjligheter att skapa lagliga vägar in i EU. Det är svåra frågor och det glädjer mig att ni vågar ta upp dem. Jag hoppas bara att ni också kan agera. Snabbt.
Det är nämligen så att min väninna Riem väntar i Damaskus att kunna ta sig ur landet på ett lagligt sätt. Hon vågar inte utsätta sina barn, 4 och 6 år gamla, för risken att drunkna i Medelhavet eller kvävas till döds i en lastbil.
Hennes man har väl funderat på att ta hjälp av människosmugglare för att ta sig till Europa och därefter ansöka om familjeåterförening, men det är så osäkert. Det är dyrt och farligt, och de behöver ju varandra. De behöver hjälpas åt för att hitta mat, skydda sig mot granater och kulor som svischar förbi. Ta hand om barnen.
Tänk om de fick ett asylvisum och kunde sätta sig på ett flygplan mot Arlanda! Vilket nöje det skulle vara att få köra dem till Migrationsverket och hjälpa dem fylla i asylansökan! Därefter skulle de flytta hos oss i väntan på besked. Under tiden skulle barnen snabbt lära sig svenska i kontakt med våra barn. Vi skulle introducera Riem och hennes man till ett liv i Sverige. Det skulle kännas underbart!
Vanmakten känns allt annat än underbar. Jag har lovat min väninna Riem att hjälpa henne och hennes familj ur landet på ett lagligt sätt. Tyvärr har jag inte den makten. Den har ni.
Det är viktigt att ni träffas och diskuterar flyktingkrisen. Jag hoppas att ni också kan agera och skapa lagliga vägar in i EU. Snabbt.
Uppsala