Österbybruk. Jag vill tacka Linnéa Hägerström för att hon ger mig möjlighet att förklara mitt uttalande om Österbybruk (UNT 14/4) eftersom UNT inte kopplade mitt citat till huvudtexten och tog bort min förklaring.
Jag tycker att Österbybruk är ett utmärkt samhälle med mycket vacker miljö och intressanta spår av Sveriges industrialisering. Österbybruk ger också exempel på hur Sverige genom århundraden välkomnat folk från andra länder. Valloner, finländare, greker, jugoslaver, människor från hundratals länder har passerat Österbybruk.
Alla vi som fått möjlighet till en nystart i Sverige och Österbybruk är givitvis evigt tacksamma för den generositet vi mött. Varken jag eller någon annan av dem jag känner, föraktar Österbybruk.
Att jag inte kan tänka mig att bo i Österbybruk har inget med orten att göra, utan med mig.
Jag bodde på flyktingförläggning där och väntade på besked om huruvida jag skulle få stanna i Sverige eller inte. Var och varannan dag kom utvisningsbesked till andra asylsökande. För en del av dem innebar det fängelse, tortyr eller till och med dödsstraff. Alla var rädda. Det var en väntan fylld av ängslan och ångest. Fortfarande, mer än tjugo år efter att jag fått mitt uppehållstillstånd, förknippar jag Österbybruk med denna olustiga stämning.
Jag har lika svårt med vissa områden i Beirut, som är kopplade till hemska minnen. En del skulle kanske kalla det för trauma, andra för jobbiga minnen. Vad det är än är så hoppas jag att jag i framtiden kommer över det och då kanske jag skulle kunna bosätta mig i Österbybruk.
Mohamad Hassan
Kommunalråd (FP)