Utredarna rekommenderar en schablonersättning och ”att man tillämpar de krav som redan finns i regelverket” som säger att lämpliga förebyggande åtgärder ska vidtas innan ersättning betalas ut.
När och hur lastades ansvaret för statens vargar över på tamdjursägarna? Finns det preciserat vilka åtgärder som är lämpliga eller avgör länsstyrelsens tjänstemän den saken?
Det sägs att en ökning av viltskadeersättningen kan leda till ökad djurhållning i rovdjurstäta områden vilket riskerar att leda till ökade rovdjursangrepp på tamdjur.
Vad är det ni i forskargruppen säger? Det är orealistiskt att bygga rovdjursavvisande stängsel i många fall. Uttalandet kan därför tolkas som att lantbrukare inte ska uppmuntras att ha djur där det finns rovdjur utan att man ska offra biologisk mångfald, öppna landskap och landsbygdens ekonomi för vargens skull.
Hur räknade ni ut kostnaderna för djurägarna? De siffror ni nämner verkar orimligt små. Vilken timpenning räknade ni med? Hur beräknade ni ersättningen för ständig oro och förlorad nattsömn?
Har ni tagit reda på hur man i de tidigare studierna kom fram till att betalningsviljan var stor och att svenska folket var berett att betala 10 till 12 miljarder per år för att bevara vargen? Och har ni undersökt om detta fortfarande gäller?
De allra flesta vargvärnare som nu hörs i debatten visar på alla sätt att de anser att djurägare och andra drabbade skall stå för alla kostnader.
Vänge