SD har med avsky anklagats för avståndstaganden mot ”främlingar” och för att generalisera. Den politiska eliten sjunger andrastämman i kör med ett konsensusetablissemang i svenska medier. För etablissemanget är varje ”anhängare” – sympatisör när det gäller övriga partier – en främmande fågel i sitt eget land och SD i den meningen ett främlingsparti.
Hur behandlas då främlingar? Ja, inhemska främmande individer ska uppenbarligen hållas kort, generaliseras över in absurdum och allmänt utsättas för förakt – i vart fall i riksdagen. De är ju olika oss andra, vägrar att anpassa sig. En tidigare svensk partiledare försäkrade att Sverigedemokrater skulle hon ”inte ta i med tång”.
Men jag är tämligen övertygad om att det kommer tider då det sträcks ut om inte en hand så dock en tång.