Den livliga debatten om offentlig konst välkomnas av oss liberaler. I en demokrati äger alla rätten att utrycka sin mening. Men att argumentera för sin sak betyder inte att någon har rätt, bara att den anser att andra har fel.
Processen kring det aktuella konstverket har följt den representativa demokratins spelregler. Uppsalas invånare utser politiker för att förverkliga den politik de tror på. Under en mandatperiod uppkommer frågor som väljarna inte specifikt blir tillfrågade om, utan som politiker utifrån sin ideologi och sitt partiprogram, med mandat från väljarna, måste ta ställning till. Ibland blir beslut som väljaren tänkt sig när hen lade sin röst på det partiet och ibland blir det annorlunda. Politikern ansvarar också för att se till ett helhetsperspektiv inom sitt område, inte bara till enskilda frågor.
Vi vill inte elda på debatten om konstverket på paradgatan. Vi vill bara framhålla att Eva Edwardsson på ett sakligt sätt har bemött kritiska synpunkter och förklarat hur processen har gått till (UNT 7/10, 20/10, 23/10). Hon har vårt fulla förtroende. Vi är samtidigt bekymrade över nedsättande kommentarer som Eva Edwardsson har fått utstå från vissa håll i tidningar och – framför allt – i sociala medier. Förtroendevalda kombinerar yrkesliv, familjeliv och politik och vi behöver värna den insats de gör och visa respekt genom att hålla en god ton i debatterna. Att inte hålla med i sak är en sak. Att medvetet missförstå, raljera och vulgarisera debatten och inte respektera vare sig konstnären, verkets syfte eller de politiker som fattat beslutet är något helt annat.
Folkpartiet höll i ordförandeklubban när inriktningen på konsten till paradgatan bestämdes. Den nu styrande rödgröna majoriteten bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var enig med oss. I debatten har de dock varit tysta, trots att de, nu när konstverken kommer på plats, bär ansvaret för Uppsalas offentliga konst. Vi väntar oss att de på allvar axlar sin roll som Uppsalas politiska ledning.
I dag är Bror Hjorts konstverk ”Näckens polska” vid Resecentrum ett välkommet inslag i Uppsalas offentliga rum.
Trots att det fördes en hätsk debatt om det på 1960-talet skulle ingen i dag komma på tanken att flytta den. Vi hoppas att konstverket på paradgatan så småningom får samma status som ”Näckens polska” har i dag.
Å Folkpartiets vägnar: