Som Karl den XII en gång ledde sina pågar
mot allehanda folk och hav och länder,
så även Du igenom staden tågar
och sätter spår vartän man ögat vänder
Med blicken höjd mot fjärran Du syns peka:
Var finns det nya möjligheter att förtäta?
Framåt kamrater, finns anledning att tveka?
Mot Eriksberg! Hur kunde vi förgäta?
Nu står bataljen ibland höga, vackra tallar
och buller ljuder ikring höghus, hällar, berg.
Ånyo genom nejden stridsrop skallar:
man känner att man angrips i sin märg.
Till slut, ändå, till minne av Ditt hjältedåd
på Västertorg vi reser upp din byst.
Du lyssnade på goda råd.
Om resten skall vi tala tyst.