Replik på insändare 31 januari.
I förra lördagens UNT vill Karin Enström se internationellt samarbete som lösningen på dagens orosproblem. Internationellt samarbete låter bra, till exempel i FN:s regi, men det är tydligt att hon menar något annat, nämligen utökat svenskt samarbete med Nato och udden riktad mot Ryssland. Hur skulle det kunna bidra till annat än ökad spänning?
Enström hävdar att det i dag råder ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Vad är det då som är nytt? Ja, när det gäller Nato, så finner vi att sedan 1999 har tolv östeuropeiska länder anslutit sig till Nato. Nytt är också att både Sverige och Finland skrev på ett värdlandsavtal med Nato för några månader sedan. I Östersjöområdet fanns dessförinnan sex Natoländer. Det räcker med en titt på kartan för att inse att Nato i dag har närmast full kontroll här.
Beträffande Ukraina så närmar vi oss årsdagen, 22 februari, för statskuppen i Kiev. I den regimförändringen deltog vår dåvarande utrikesminister Carl Bildt personligen och aktivt med sin närvaro på Majdantorget. Är en sådan grov inblandning i en annan stats angelägenheter förenlig med en god svensk utrikespolitik? Och i dag ser vi resultatet av regimförändringen: ett splittrat Ukraina med inbördeskrig.
Men Karin Enström har rätt att lösningen finns i utökat internationellt samarbete. Och då kring frågor som avspänning, nedrustning, samförstånd, fredsförhandlingar – helst i FN-regi. Här kan Sverige spela en konstruktiv roll.