När vi lär oss ord tillägnar vi oss ett begrepp och lär oss en benämning på detta begrepp. Kan du ett ord på ditt modersmål har du begreppet. Då räcker det att lära sig benämningen på ett annat språk för att utöka ordförrådet.
Detta förklarar betydelsen av att bevara sitt modersmål när nya språk ska läras in. Begreppet finns redan, bara benämningen behöver läras. Tappar man däremot sitt modersmål, tappar man samtidigt begrepp man en gång kunnat. Man tappar kunskap och en del av sin historia.
Talar man flera språk blir man varse att ord och begrepp är olika saker, eftersom samma begrepp benämns olika. Man kan också bli mer varse vad ord står för. För mig blev ordet skyskrapa något mer än ett högt hus först när jag lärde mig samma ordkonstruktion på franska: gratte-ciel, skrapa himlen. Ords olika nyanser på olika språk gör oss också varse olika perspektiv.
Vi stimuleras att reflektera när vi praktiserar flera språk. Detta borde inga barn undanhållas. Dessutom talar man utan brytning när språket introducerats i förskoleåldern.
I vår globala tid är det rimligt att låta barnen möta flera språk redan i förskolan.
En variant är förskolor där även barn med svenska som modersmål lär sig ett till språk, som några andra av barnen har som sitt modersmål – arabiska, engelska, finska, mandarin eller spanska.