Arbetslöshet. Hur många människor av befolkningen som är i arbete eller sysselsättningskvoten är det enda relevanta sättet att mäta hur bra eller dåligt Sveriges arbetsmarknad fungerar. Om sedan arbetslösheten är 5 eller 10 procent är bara en funktion av hur man mäter och vilka stödprogram eller subventioner som används för tillfället.
När Stefan Löfven på S-kongressen lovade full sysselsättning och ett Sverige med lägst arbetslöshet i Europa inom åtta år, utan att tala om hur, kan det knappast tas på allvar. Han talar allmänt om att kunskap och innovationer skall skapa grunden för detta.
Kunskap som bas för att lösa arbetslöshetsproblemet är inte särskilt troligt med färre som varje år går ut gymnasiet. Och ingen förbättring i sikte då begåvade studenter ratar lärarutbildningen.
Innovationer för ökad sysselsättning är också långsökt. Innovationer kommer att komma fram men köps snabbt upp av globala aktörer och innovatören flyttar utomlands.
Svensk verkstadsindustri, som svarat för att upprätthålla både positiv bytesbalans och en stor andel av sysselsättningen, är på väg att köpas upp av utländska industrikoncerner. Detta gör att både utvecklingsresurser och tillverkning flyttas utomlands. Det finns ingenting som tar så mycket kunskap och tid att utveckla men är så lätt att flytta som tillverkningsteknik.
Ingen regering kommer att ha en lätt uppgift att få den ökande andelen av befolkningen med låg utbildning i arbete.