Att erkänna Palestina vore ”destruktivt för fredsprocessen, men det skulle också skada Sveriges roll som demokratins försvarare och stöttepelare i världen” skriver KD-ledamoten i riksdagen Tuve Skånberg i en debattartikel. FP-ledaren Jan Björklund, undrar, tillsammans med förre demokratiministern Birgitta Ohlsson, ”Vilket Palestina är det Sverige ska erkänna?”. Och ledamoten i konstitutionsutskottet, Annicka Engblom (M) har KU-anmält statsminister Stefan Löfvén.
Längst går, inte oväntat, ordföranden i Samfundet Sverige-Israel, Ulf Öfverberg, som ser beslutet – tillsammans med invalet av den muslimske MP-ledamoten Mehmet Kaplan i regeringen – som en öppen flört med ”jihadismen” och ”ljusskygga kopplingar till en undervegetation av judehat”.
Gemensamt för kritikerna är att de fram till nu aldrig själva tagit några som helst initiativ för att lösa konflikten i Palestina, att de aldrig krävt att den israeliska ockupationen skall upphöra, byggandet av nya bosättningar stoppas eller blockaden av Gaza hävas.
Sanningen är att ett erkännande av Palestina kanske mer än någonting annat klargör exakt vad som gäller, att det skall finnas ett Palestina vid sidan om Israel och att denna stat skall grundas på gränserna från 1967. Därför har 134 länder före Sverige, bland annat Island, redan erkänt Palestina. Det är EU och USA som släpat efter.
Palestina är i dag en utvecklad demokrati där det statsbärande partiet, Hamas, kom till makten 2006 genom val som av bland annat förre utrikesministern Carl Bildt betecknats som de dittills mest demokratiska i områdets historia.
Hamas, och de flesta andra palestinska partier och grupper, står helt bakom den tvåstatslösning, med Israel och Palestina sida vid sida, som redan accepterats av den palestinska befrielseorganisationen, PLO. I dag finns dessutom, i avvaktan på nästa val, en oberoende palestinsk enhetsregering som det inte borde vara några problem för EU att tala med.
Det verkliga problemet i konflikten är den israeliska ockupationen, och att man flyttat omkring en halv miljon av sina invånare till illegala bosättningar.
Nu måste Sveriges regering sätta verklig press på Israel – med bojkotter, sanktioner, och indragna investeringar – för att få ett slut på ockupationen.