Om tidningens kulturredaktion kunde tänka sig att publicera novellen ”Mördare” från Ray Bradburys bok ”Solens gyllene äpplen” från 1959 (svensk översättning 1971) skulle förhoppningsvis en och annan fråga sig vad det är som pågår och vad den nya tekniken gör med oss. Och om vi verkligen vill ställa upp på ytterligare utveckling av den.
Själv föredrar jag att umgås med människor i verkliga livet men det är tydligen väldigt udda numera.