Förbudsiver en intressant reflex

Skorstenen först, eftersom den är störst: Jag beundrar konstnärens fantastiska förmåga att få andra att betala för sitt projekt.

Talande. Reflexen att vilja förbjuda ord, bilder och åsikter man personligen ogillar är intressant, skriver Bengt Wikholm.

Talande. Reflexen att vilja förbjuda ord, bilder och åsikter man personligen ogillar är intressant, skriver Bengt Wikholm.

Foto: Staffan Claesson

Uppsala2015-10-06 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det imponerar och är sannerligen en svår konst. Och jag tror också att skorstenen kan bli en populär samlingsplats för alla traktens hundar. Och varför skulle inte hundar ha rätt till konstupplevelser? Men för övrigt struntar jag i skorstenen.

Då tror jag mer på DDR-bilden. En nyttig påminnelse, och en konkret varning för politiska utopier. Under den glättade ytan dolde sig en stenhård och trist diktatur.

Dessutom visar bilden att diktaturer är minst lika dåliga på konst som på demokrati.

Men att någon i dag skulle välja att bli ”kränkt” av denna bild tror jag inte ett dugg på. Men vill man bli kränkt, så vill man, och att rensa bort allt som någon påstår sig bli kränkt av är omöjligt.

Intressantare än kränkningsreflexen är reflexen att vilja förbjuda ord, bilder och åsikter man personligen ogillar. Men i ett mångkulturellt samhälle får man helt enkelt räkna med att möta ord, bilder och åsikter man ogillar. Annars är samhället nämligen inte särskilt mångkulturellt, utan snarare en censurvillig diktatur. Som till exempel DDR, för att ta en aktuell diktatur ur högen.

Och det förbudsivrarna då är ute efter, ofta utan att själva fatta det, är intressant nog ett samhälle med skönmålad yta, enhetliga åsikter och alla problem utrensade.

Så den här bilden, på den här platsen, som väckt just de här reaktionerna, är nog en mycket nyttig bild.

Kanske till och med nyttigare än man först fattar.