Men vad Sverige behöver är ju en satsning på den regionstruktur som har vuxit fram och som nyss avsatte sig i polisens organisation. Kanske har man tänkt fel när man samtidigt skapar regionsmyndigheter i stället för mindre myndigheter som samverkar inom en region. Men vi är nog inget vidare på att samverka och därför vinner alltid stordriftsorganisatörerna.
I ett uttalande i Uppsalatidningen säger Maria Gardfjell, Miljöpartiet: ”Det är mycket positivt att Uppsala finns med som målpunkt för snabbtåg.” Kan det verkligen vara en sund politik från Miljöpartiet i Uppsala att Sverige ska satsa 190–320 miljarder för att Uppsala ska sättas på kartan? Tågen Uppsala–Stockholm kommer ju i alla fall att gå med normalfart (när det överhudtaget går).
I stället för höghastighetståg behöver Sverige utveckla kommunikationerna inom de kommande regionerna. Då kan människor, företag och myndigheter lokalt utvecklas och samarbeta. Tyvärr har Uppsala hamnat helt fel i detta avseende.
I stället för att bli huvudort, nav och drivande kraft i en mellansvensk region så vill Uppsala till varje pris höra till Storstockholm.
Faran är att Uppsala på sikt blir en ”sovstad” till Stockholm. Att företag som Pfizer inte ansåg att Uppsala var den naturligt platsen – trots närheten till Arlanda, universitet, medicinsk tradition, resecentrum, kulturhus, bostäder och andra fördelar – smärtar mig.
Men sådan är nog verkligheten. Uppsala får nog finna sig i att förbli en andra klassens storstad. Hade man inte strävat efter storstadsidén hade Uppsala kunnat vara en första klassens mellanstor stor. Finns det någon omvärldsanalys som svarar på frågan om Uppsala skulle tjäna på att vända sig om och titta mer åt väster och norr? Eller är det förräderi?
Inom Uppsala byggs det som aldrig förr. Man bygger igen varenda litet reservat som finns. Och med motivet att man inte skall ta i anspråk jordbruksmark. Men vilka reserver finns då för framtiden? Om våra fyrfiliga gator blir tvåfiliga så finns t ex inget körfält för spårvagnar och snabba bussar. Men våra politiker har ju som vanligt hittat den slutliga lösningen. Men i min värld kan det inte vara den ”hållbara”, när nästa generation får ge sig ut på åkern. Tack alltså till tidigare generationer som lämnade kvar mark åt dagens politiker att exploatera!