Får alla plats i nya city?

KRÖNIKA: Rådhuset, en av Uppsalas mest anrika fastigheter ska bli ett varuhus. Kommunfullmäktiges gamla sessionssal och rådhuset ska bli stadens nya butikcentrum. Ut bärs minnen av politik och in bärs byxor och tröjor.

Samuel Sehlberg

Samuel Sehlberg

Foto:

Uppsala2007-02-24 00:01
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon kanske reagerar på att inte ens Rådhuset är skyddat från att förvandlas till galleria med tendensiösa förtecken som livsstil och starka varumärken där Uppsalabor snart kan betala för sommarens mode och kommersiella identitet.
Men utvecklingen är självklart helt logisk.

Drygt ett decennium efter grannstaden Västerås upplever Uppsala centrum de lokala affärernas död och de välkända logotypernas, de snyggare restaurangernas och märkesbutikernas inmarsch. Så till slut har trendkänsligheten med en lite överarbetad design även nått lärdomsstaden.
En vän pekade något främmande på Stadshotellets restaurang och Carl Philip i gamla uthyrningsfirman Thorns lokaler och kallade fenomenet "stekifiering", med betydelsen att Uppsalas omvandling var till de välklädda stekarnas fördel.
Själv är jag tudelad inför förändringen.

Jag ser det som varukvarterens genetrifiering, etiketten för när gamla arbetarområden renoveras. Strax följer högre status, nya bostadsrättsägare och en lokal ICA-butik som motsvarar medelklassens krav på delikatesser. De gamla hyresgästerna tvingas ofta flytta.
Även Uppsalas nya centrum är en anpassning till medelklassens kravlista.
Enligt Svensk Handel är ofta det privata familjebutiker som tvingas stänga eftersom den nya generationen inte orkar driva vidare i den allt hårdare konkurrensen. Kvar blir kedjorna och affärerna med syskonbutiker i andra städer med gemensamma leverantörer.

Resultatet blir till slut marknadens oförmåga att skapa verklig valfrihet. Att vandra längs gågatorna i Sveriges medelstora städer har blivit som att ratta mellan de kommersiella reklamradiokanalerna.
Samma utveckling präglar även större städer. Mina mer beresta vänner vittnar om den allt mindre skillnaden mellan att äta på restaurang i Barcelona, San Fransisco eller London. I vissa städer finns numera även turistbussar från centrum ut till förorten, för att välbeställda turister ska kunna uppleva "det verkliga Rio".
Jag har aldrig varit någon vän av nostalgi. Men ibland saknar jag de oplanerade presenterna från Tiimari och den Fjällrävenuniformerade personalen på Järnia.
Men det är historia nu, marknaden ljuger aldrig.
Det är bara hoppas att alla får plats.